Läkare över hela landet frågar ofta tonåringar som försöker sluta använda antidepressiva medel att överväga om sådan behandling kan vara ineffektiv. Men förändringar i kognitiva färdigheter som kommer med att hantera känslor och tankar om återfallet är vanligare än vad forskare en gång trodde, enligt en ny studie.
Oavsett om depression behandlas som dystoni, ett reaktionsmönster som uppstår vid intensiv depression, som ryckningar i armar och ben, eller anhedonia, är tillståndet som orsakas av depression, som ett brinnande tält, inte relaterat till kroppens vanliga kemiska reaktion på medicinering.
Dessa polyfarmacistudier är sällsynta: Sedan 1997 har Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders uppdaterats med mer information om depressiva episoder bland pojkar och ungdomar. Men vissa av deras resultat är inte alltid korrekta, och även om depression och ångestsyndrom är vanliga har få studier följt patienterna över tid.
Så forskare vid University of California, Los Angeles Division of Adolescent and Young Adult Psychiatry, eller Dandy, Tracy Lindsay, och kollegor bestämde sig för att använda ett stort, nationellt representativt urval av tonåringar som diagnostiserats med och behandlats för depression i klinisk praxis.
Studien är publicerad i The Journals of Geriatric Psychiatry.
“På ett eller annat sätt verkar depression vara vanligare hos deprimerade ungdomar än man tidigare trott”, säger Lindsay, chef för C.S. Mott Children’s Service Center vid John A. Moran Children’s Hospital i Phoenix, Arizona.
James Prausnitz, doktorand vid Stanford, Kalifornien, som arbetade med Lindsay i studien, kallar den “transformativ”.
“Det betyder att det kan finnas genombrott i depression som vi kan dra nytta av”, säger han.
För studien samlade forskarna in data från National Institute of Mental Health, som spårar sjukdomar och kognitiva problem hos ett urval av patienter i åldrarna 13 till 17 år. Data skickades sedan till en datorbaserad programvara för statistisk modellering som är involverad i att utveckla och testa modeller för att studera depression i samhället.
Med hjälp av detta modellsystem kunde forskarna utveckla en modell som spårade förändringar i patienternas systoliska blodtryck (deras genomsnittliga tryck när de tänker) och diastoliska blodtryck (deras genomsnittliga tryck när de tänker på att anstränga sig) under tre månader genom att analysera sjukhusjournaler.
Studien visade att deprimerade ungdomar hade större smärta i höfterna och en minskning av kraften i benmusklerna när de gick. De hade också större dystoni, där de upplevde muskelstelhet, när de vägde vikterna som placerades på händerna mot överkroppen.
“Vi såg också att tonåringar hade mer känslomässiga svårigheter och att deras humör förändrades, inte bara deprimerade tonåringar, utan även i mina vänners humör. Så det här var en faktisk prediktor för humör- och beteendeförändringen, säger Lindsay, som också är chef för skolpsykologiavdelningen vid University of California, Los Angeles. Med andra ord är tonåringar mer benägna att drabbas av depression, säger hon.
Lindsay sa att det är tydligt att klinisk forskning bör titta på detta större urval för att ta reda på om mönstret av vårdförbättringar som ses vid depression också kan gälla för andra psykiatriska störningar.
“Det är mer sällsynt, men det finns fall där människor kan ha mild depression men det finns inget definitivt svar. I USA har det till exempel varit känt att depression är vanligare bland svarta och latinamerikanska unga män, och statistiska modeller har visat att depression är vanligare bland kvinnor i fertil ålder. Så det kan förklara varför vi inte ser detta som en variabel mellan depression och ångest, säger hon.